Idag är det exakt ett halvår sedan olyckan på Gran Canaria! Inte trodde man att ett liv bara skulle försvinna så snabbt! Stenis du blev bara 23 år gammal. Jag tänker på dig varje dag, du dycker bara upp när man minst anar det.
Jag kommer aldrig glömma när Erik ringer till min telefon vid ca nio tiden den 21 februari, så fort jag hör Eriks röst så förstår jag att det inte var bra! han säger bara "vi har blivt påkörda" ta med mitt och Stenis pass, jag frågar men hur är det med er? är det allvarligt? Erik säger, ja det är inte alls bra, det är inte alls bra med Stenis! Jag har aldrig hört Eriks röst på det sättet i dom 22 åren som jag känt Erik.
Jag och Gabriella cyklar allt vad vid har till olycksplatsen, när vi kommer fram så är allt bara ett stort kaos
Stenis jag vet att du sitter där uppe och tittar och hejar på oss varje helg. I november ska jag göra det du ville göra, du ville cykla upp till Picko, jag ska hälsa Picko.
1 kommentar:
Den värsta dagen i mitt liv! Det samtalet från Erik vill jag aldrig uppleva igen...det ryser i mig när jag tänker på det!
Skicka en kommentar